åh gud,
sitter och gråter..
jag hatar verkligen dig,
om jag ändå va normal och älskade dig som alla andra små barn,
du är ju den bästa som finns för alla.
du är den som älska alla, men du ar mig som en slav,
jag känner mig verkligen inte älskad av dig.
och det känns för jävligt rent ut sakt ..
du skämde bort mig när jag vra liten du va den som verkligen älskade mig
 men vart fan tog det vägen?
nej, jag vet inte ..
haha, jag är nog patetisk.
när jag försöker att prata med någon annan om de brukar de inte ta det seriöst..
och det får mig också att gråta.
åh, jag vill verkligen rymma, baar komma bort, det är en stor önskan för mig.
men jag klara inte av att se alla här hemma så,
jag skulle inte klara det iallafall..
så, jag tog för givet att försöka att stå ut, men det går inte, går verkligen inte .
fyfan.
om man ändå hade ett sago liv, ett liv som va helt perfekt?
men aja, man kan ju liksom bara fortsätta att dröma antagligen ..
njag längtar tills när jag blir större.
för då har jag ett eget liv, och inte ett som en annan styr.

så sjukt skönt att få sakt allt nu faktisk.
så, det är ingen ide att fråga, jag ville bara få det ur mig.
jag tänker inte berätta för någon ..